Skräp för vissa blir guld värt för andra. Vi återvinner inte bara byggnadsmaterial utan också människor, säger Zeljko Kozul, som är arbetsledare på Malmö Återbyggdepå.
Mellersta hamnen.Här finns sådant som annars skulle hamna på tippen.
Gammalt tegel sågas i bitar och återanvänds till fasader och golv. Fönster kommer åter till användning. Liksom spegeldörrar. Och kasserat porslin är eftertraktat. Återbyggdepån är också ett arbetsmarknadsprojekt. Här finns plats för nyktra alkoholister och missbrukare, människor som har gått in i väggen, långtidssjukskrivna och socialbidragstagare som vill jobba.
–De som samhället ser som nollor, de kan hitta en plats här, säger Zeljko Kozul, som under sina femton år har sett många passera. Femton personer är anställda men flera praktiserar på Återbyggdepån. Många går vidare, får nya jobb. Varje gång någon slutar firar man. Även återvinningen av byggnadsmaterial är framgångsrik.
–Det är tufft, men det går bättre och bättre, vi skapar hela tiden nya kontakter och medvetenheten ökar. 5000 ton återvunnet byggmaterial passerar under ett år. Vem som helst fårlämna överblivet byggmaterial, men det måste vara återvinningsbart och betalt får man inte. –Det gäller att hela tiden har rätt flöde in och ut, säger Mats Lindgren, ansvarig från Sysav. Gamla kunder återvänder och nya hittar till magasinet som passande nog ligger på Spikgatan.
–Man ska åka ut hit utan att veta vad man ska ha, då hittar man alltid något, säger Anette Säfström, som ganska ofta tar en tur ut till depån. En kille från Mölndal behövde för en tid sedan en ny bidé som matchade det gamla porslinet i badrummet, han köpte två – en att ha i reserv. Även de "nya" takpannorna till Hedmanska gården som byttes ut i sommar kommer från depån.
–Sen återvinner vi de gamla pannorna som kommer i retur, berättar Mats Lindgren, som också kan avslöja att den gamla Benmöllan från 1854 som nyligen revs för att ge plats åt det nya kongress- och konsertcentret i hamnen hamnade hos dem.
En som fastnat för det alltjämt friska virket från Benmöllan är konstnären Johan Lünnér. –Jag jobbar mycket i trä, med stämjärn, klubba och kniv om det behövs. Vad jag ska göra med bjälken vet jag inte ännu, men något ska det bli, säger han.
Även teglet från Benmöllan ska komma till nytta. Ett välvilligt företag har lånat ut en tomt i oljehamnen där stenarna ligger och väntar på att återvinnas. En del av högen ska användas till en pumpstation vid nya konserthuset. Så sluts cirkeln.
